Vad är Mayakalendern?

Intresset för Mayafolket och deras tideräkning har funnits under många decennier och mycket forskningsarbete har utförts för att försöka kartlägga deras historia och kultur, förstå deras skriftspråk, tideräkning och kalendrar. Men varken Mayafolket eller deras kalender är fördenskull någon gammal passerad    historisk relik. Än idag lever flera miljoner Mayaindianer i Mellanamerika, och deras visdomar och kunskaper är högaktuella för oss även idag – ja jag vill t o m säga: "allrahelst idag".

Mayakalendern är nämligen något utöver en vanlig tideräkning, kopplad till fysiska himlakroppars aktiviteter. Mayakalendern beskriver de energipulser som styr den ständigt pågående skapelsen i Universum. Jag ser den som partituret över Den Kosmiska Symfonin, vilken vi alla genomströmmas och påverkas av. Därför är Mayakalendern ett utmärkt redskap för att vi ska förstå det som sker, både i våra egna liv och i världen - den kan hjälpa oss att leva och utvecklas mer i harmoni med Skaparens tanke. 

Denna komplexa och vackra skapelsemusik består av mängder av olika toner av olika frekvenser, vilka ljuder i olika kombinationer under olika delar i symfonin. Inom Mayafolkets livsåskådning beskrivs det här som olika Gudar och Gudinnor som inte är enbart separata väsen, med vissa permanenta egenskaper, utan som växlar i skepnad och karaktär, form, godhet etc och som kan sammansmälta med varandra och alla tillsammans, i den högste guden Hunab Ku.

Hunab Ku kan man kanske se just som den Kosmiska Symfonin - det som från början var "Ordet"...och Skaparen, i förening. Och i och med att Skaparen uttalade Ordet började symfonin ljuda – och ljuder än idag.
"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. ... Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" (Första Moseboken i den kristna Bibeln)
"Och Gud sade: "Varde ljus"; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt." (Johannesevangeliet)

Hos mayafolket beskrivs detta i följande ordalag, t ex i Inskriptionernas tempel i Palenque:
"Den första Himlen etablerades av den förste fadern, när han reste Världsträdet och förankrade de fyra riktningarna. Han byggde ett hus i Himlen i enlighet med dessa riktningar, så att ljuset skulle kunna komma in. Världsträdet skapar ljuset och de lika tidsperioderna och det frambringar på sina grenar alla delar av skapelsen."

Mayakalenderns partitur omfattar cirka ett tjugotal olika "stämmor", dvs tidsperioder av olika varaktighet (se nedan). Så snart vi talar om tid, så tenderar vi ju att börja tänka i begrepp som "då", "nu" och "sedan", längs en linjär axel. Men utvecklingen i vårt Kosmos sker inte linjärt, från en mycket avlägsen start till ett mycket avlägset slut, utan i cykler och nivåer, vilket ger en spiralliknande form – Det Eviga Spiralkretsloppet, för att låna Martinus utmärkta beteckning.

En bra metafor för skapelsen/evolutionen är just träden: De adderar en årsring för varje år (cykel), och växer samtidigt till på höjden (nivå) och frambringar för var cykel frukter på sina grenar. Och så är det även för oss människor och den värld och det Universum vi lever i. Allt skapat påverkas samtidigt och på samma sätt, av energierna i tonerna från Den Kosmiska Symfonin - vi är alla som små Världsträd, som för var cykel går till mognad inom något visst område i vår utveckling. Men hur varje individ påverkas av de inkommande energierna beror på vilka energier vi redan består av: Vi re-sonerar på olika sätt med de inkommande energierna, beroende på "vilka instrument" vi är. Och därför blir våra frukter – eller vårt åter-ljudande – förstås också lite varierat, individuellt.

Den grundläggande energipulsen i Den Kosmiska Symfonin – själva hjärtslagen i vårt Universum – är Den Heliga Tzolkinräkningen. Den brukar beskrivas som det nav till vilket alla andra utvecklingscykler är kopplade. Denna puls består av 13 perioder om 20 dygn (s k uinaler) vilket skapar en cykel – ett Tzolkinår – omfattande 260 dygn. Enligt min erfarenhet är det denna puls som mest kännbart påverkar vår individuella utveckling. Dels står vi under påverkan av Universums egen Tzolkinpuls (som började pulsera då Universum skapades), och dels utvecklas vi enligt vår personliga Tzolkinpuls, som startar det dygn vi föds och sedan styr vår utveckling under hela livet. Läs mer om detta här.

Nästa puls nedåt i oktaverna är tun-pulsen. Den består av 18 uinaler (= 360 dygn) och ses som det andliga året – ett mer "äkta" år, jämfört med vårt solbaserade år om drygt 365 dygn.
20 tun (7 200 dygn) utgör en cykel som kallas katun, 20 x 20 tun (144 000 dygn) är en baktun, 20 x 20 x 20 tun är en piktun osv upp till en hablatun, vilken omfattar 1,26 miljarder år!

Det är ännu mycket vi inte vet och förstår om Mayakalendern. Det finns exempelvis en s k stele i Coba som anger tidscykler av omfattningen 13 ggr 20 upphöjt till 21 tun – ett tal så ofantligt att vi inte har någon möjlighet att greppa innebörden av det!

Men, som tur är så är det inte huvudsaken att vi lär oss att helt och fullt förstå Mayakalendern med vårt intellekt. Utan det viktiga är att vi intuitivt börjar försöka känna in de utvecklingspulser den beskriver, istället för att följa den delvis artificiella tideräkning vi nu använder oss av. För då kan vi smidigare följa med i det naturliga, kosmiska utvecklingsflödet. Istället för att ha det kämpig motströms, så kan vi öka vår tillit och börja flöda med i livsströmmen.

Mayakalendern tar inte slut!

Från många håll får vi höra att "mayakalendern slutade ju 2012". Detta överensstämmer inte med min tro och känsla kring mayakalendern. Läs mer  här om mina funderingar kring detta.

Tillbaka

© Karin Forsberg 2019-2021